10

Bryta om Sp1C
Bryta om handlar om Minna Krall. Minna har det inte lätt i sitt liv; hennes mamma är allvarligt psykiskt sjuk och klarar inte av vardagen på egen hand, hennes pappa vill knappast veta av henne, hennes pojkvän Eddie knarkar och utnyttjar henne på många sätt. Hon måste kämpa varje dag för att få ihop sitt liv och för att pengar till mat och uppehälle. Det finns gott om exempel i boken som visar hur svårt Minna har det. Hon kämpar bokstavligt talat för att överleva. Eftersom hon ständigt har ont om pengar, har hon inte råd att handla mat. Istället har hon ordnat det så att hon faktiskt stjäl mat från skolbespisningen. (Hur hon lyckas göra det utan att bli påkommen är dock en annan fråga!)
Minna har börjat på ett gymnasium som ligger i Skärholmen, i en förort till Stockholm. Här hoppas hon på att kunna få en ny början, eftersom tillvaron på hennes förra skola tycks ha varit allt annat än bra. Det är här Emma kommer in i bilden. Emma gick nämligen på Minnas förra skola och vet saker om Minna och detta, är Minna övertygad om, kommer att göra det mycket svårare för henne att börja om.
Minna bor i en vidrig lägenhet någonstans i en förort till Stockholm. Det beskrivs hur det ligger skräp över allt, hur Minna har gått ner med mänger av skräp, men det tycks ändå finnas dubbelt så mycket kvar. Det ligger grus på hela golvet. Minna har ingen riktig säng och det är matrester överallt. Jag fick lust att städa mitt eget rum, så äckligt var det!
I Eddies lägenhet, som hon också bor mycket i, är det ännu värre. Lägenheten saknar dusch och kök. Han bor nämligen i en rivningskåk, eftersom det blir mycket billigare.
Skolan verkar vara som en helt normal gymnasieskola. Dock tycker jag att personalen borde ha lite bättre koll på Minna. Varför kontaktade de inte Minnas pappa, till exempel? Ingen skola i Sverige tror jag tillåter så mycket ogiltigfrånvaro utan att någon från skolan försöker ta kontakt med föräldrarna. Sjuksyster borde också ha reagerat mer och undersökt ”fallet Minna”.
Boken är en realistisk skildring av hur livet kan vara när det är som allra värst. Läsaren blir faktiskt engagerad i Minnas liv. När jag läste boken och efter, så har jag funderat på om det finns någon som har det som Minna i Sverige?
Boken var inte riktigt min stil men det var ändå helt okej. Den var lättläst men jag tyckte att de tillbakablickande delarna, skrivna i kursiv stil, förstörde flödet i läsningen. Visst, de berättade om Minnas bakgrund men det framkom ändå, tycker jag. Faktum är att jag tror att jag kommer att minnas Minna och hennes hemska vardag. Kanske betyder det att jag så här i efterhand ändå tyckte rätt bra om boken!
Det finns också några hål i berättelsen som stör mig. Inte skulle man till exempel i svensk sjukvård släppa ut en så sjuk person som Minnas mamma, och inte skulle man låta en tonåring som Minna få klara sig alldeles ensam. Någon skulle väl ändå ha märkt det. Och hur kan det komma sig att Minnas pappa inte förstår hur hans egen dotter har det. Osannolikt, helt enkelt!
Något jag har funderat mycket på medan jag läste romanen är varför Minna inte kan tillåta sig att berätta för någon vuxen hur hon har det. Sjuksyster på skolan har ju tystnadsplikt. Det borde Minna, som verkar rätt världsvan, ha koll på. Vad är det som gör att hon så ogärna tar emot hjälp?