4

Tusen gånger starkare utspelar sig i Sverige, i nutid, i en helt vanlig nionde klass. Läsaren får följa Signe, en helt vanlig tillbakadragen svensk flicka. Hon säger inte mycket men hon tänker desto mer. Hon tänker inte riktigt på vad vanliga niondeklassare tänker på. Hon ser orättvisorna, hon ser alla typer av personer i klasserna, hon ser vad som kan bli bättre. I klassen så har alla en roll, en roll som ska följas. Där finns Ludde, tuffast i klassen. Där finns Mimi, populäraste tjejen i klassen och där finns Leo, bäst i klassen. Och så klart, alla töntar. Signe var en tönt. Killarna tar mer plats i klassen och tjejerna får bokstavligt talat städa upp efter deras eskapader. Men en dag ändras allting. Saga börjar i klassen, hon är inte som alla andra. Hon har rest runt i världen, inte växt upp i Sverige, även om hon är svensk. Hon har ingen roll att spela, hon tolererar inte orättvisor, för henne är alla jämlika. Hon skakar om klassen och lärarna, hon får tjejerna att gå emot de små orättvisorna som sker mot tjejerna i klassen varje dag. Men hon får kraftigt motstånd, av lärarna och killarna som inte vill se några stora förändringar. Det kan tänkas konstigt att hon får lärarna emot sig men hon pekar på många orättvisor som nog inte lärare heller tänker på, och det blir oftast väldigt obekvämt för lärarna i boken.
Boken fokuserar inte på saker som sociala förhållanden eller dylikt utan mer på hur alla beter sig mot varandra, och de små sakerna som ingen tänker på men som ändå gynnar pojkar i den svenska skolan och i det svenska samhället. Mobbning förekommer inte i sin klaraste form men på ett sätt så är det ändå det ”coola gänget” som styr och ställer, och i filmen så förkom det en del elakare kommentarer. Många hade nog kallat boken starkt feministisk, jag håller med till viss del. Med det sagt så är inte det en dålig sak, feminism handlar ju inte om att kvinnan ska få en särposition utan endast om att hon skall vara helt jämställd mannen. Och jag tror att det kan behövas en tankeställare, speciellt för människor i maktställning över yngre. Är allting jämlikt, får alla synas och höras lika mycket, tolereras stök mer bland pojkar osv. Och det är just det här som återspeglas i boken.
Det var kanske inte den bästa skönlitterära boken jag läst, främst på grund av det låga tempot och de långa resoneringarna hon hade med sig själv, då hon inte talade mycket. Men det gav dig ändå en tankeställare och på så sätt fyller den sin funktion, för det var onekligen det som författaren ville. Tyvärr så återspeglar boken inte verkligheten till sådan grad att du kan relatera särkilt mycket till boken. Visst, det finns roller i en klass men de är inte så uthackade som beskrivs i boken. Men på det stora hela så var den ändå, en helt okej bok.