18

Jag har läst en bok som heter Tusen gånger starkare och sett filmen. Boken är skriven av Kristina Herrström. Boken handlar om Signe och hennes klass där klassen är uppdelat i smågrupper, töntarna och de coola. Det fanns en grupp tjejer som var töntar där Signe tillhörde den gruppen och inte vågade säga så mycket eller ta plats och det fanns de coola tjejerna. Där de tjejerna vågade säga exakt som de ville och allt som de brydde sig om var smink och killar och de coola tjejernas ``ledare´´ var Mimi. Det var också likadan hos killarna men de var ändå inte så uppdelat som tjejerna. Det var också så att tjejerna var för det mesta tysta och vågade inte prata eller ta plats i klassen. När en lärare ställde en fråga till en tjej i klassen så svarade alltid någon kille snabbt. På gympa lektionerna så fick alltid killarna bestämma vad de skulle göra. Men allt detta förändras den dagen så Saga började i deras klass. Saga var en stark och självständigt tjej som hade levt och varit på massor av ställen i världen där hon och hennes pappa hade byggt skolor och försökt hjälpa de fattiga. När hon började i deras klass så blev alla trevliga mot varandra i början. Men sen när hon fick reda på att det var tvärtom, att alla var uppdelade i grupper och tjejerna var för det mesta utstöta så blev hon arg. Hon ville att tjejerna skulle bli starkare och våga ta mer plats och inte låta killarna bestämma allting.
Om man jämför boken med min gamla klass så är det bara en sak som är gemensamt. Att klassen var uppdelat i olika grupper. Annars så är allt annat annorlunda. Miljön i filmen utspelade sig på nutid. Skolan och klassen var rätt likt skolorna dagens samhälle. Klassen var också som de flesta klasserna brukar vara. Uppdelat i grupper, t.ex. invandrare, svenskar, coola, töntar, och fjortisar. Men stämningen i klassen var lite annorlunda. I boken så säger de att det är bara killarna som bestämmer men så som jag ser det så är det inte så. I de flesta klasserna som jag har sett så är det så att alla bestämmer vad de vill göra eller kan tala utan att bli avbruten av någon annan.

Jag tyckte att boken var mycket bättre än filmen eftersom i boken så fick man det bättre detaljerat än filmen. Filmen var lite lång tråkig och det hände inte så mycket. Men annars var handlingen verklig och trovärdig. Men det var också lite tjatigt eftersom de berättade bara om hur orättvist det var mellan killarna och tjejerna i klassen.