2

Bryta om utspelar sig i dagens Stockholm. Den handlar om 16 åriga Minna som lever i en verklighet som många av oss anser som overklig. Minnas mamma är psykiskt sjuk och Minnas pappa stack från Minna och hennes mamma när Minna var liten. Minna och hennes mamma har det väldigt tufft ekonomiskt och p.g.a. mammans tillstånd så får Minna ta hand om sin mamma i stället för tvärt om. De gånger mamman inte är hemma utan ligger på sjukhuset så får Minna överleva på att ta med mat från skolan hem eller att stjäla, då och då har hennes pojkvän Eddie råd till mat men oftast lägger han de pengarna på droger eller alkohol antagligen för att få glömma hur deras liv ser ut. Eddie är 18 och lever ensam i en lägenhet i en rivnings byggnad, hans mamma dog p.g.a. droger och hans pappa är försvunnen sedan länge.
Minna har det inte bara svårt psykiskt hemma. När hon börjar gymnasiet i början av boken så hoppas hon att hon ska bli utan allt folk från hennes gamla skola där alla vet allt om henne. Hon hoppas på att få börja om helt och hållet med nya människor. Men saker blir inte alltid som man önskar och Emma från hennes gamla skola börjar i hennes klass, Emma är den ”perfekta” och populära tjejen utan några som helst problem och Minna förstår redan från dag ett att detta kommer skapa problem för henne.
Boken är väldigt bra skriven, den slutar aldrig vara intressant och den har ett bra språk som gör att jag lyckades måla upp bilder av de olika situationerna i mitt huvud. Den innehåller många tillbakablickar vilket gör att man förstår Minna, hennes tankar och hennes problem bättre eftersom att man får en bakgrund till allt. Jag tycker den var väldigt sorglig och vissa bitar var nästan jobbiga att läsa. Den fick mig mycket att tänka på min egen situation då jag lever med en psykiskt sjuk bror och det har inte alltid varit lätt så jag kan reflektera mycket till hur Minna känner i vissa situationer samtidigt tror jag att boken öppnar ögonen för många att det faktiskt finns en verklighet som ser ut på det viset för jag tror att många av oss har en förmåga att blunda för de mindre ”perfekta” delarna av verkligheten, jag vet detta p.g.a. det med min bror för under många år i skolan så löste man ”problemet” genom att stänga in honom själv med en lärare i ett klassrum och på sätt ”gömma” sanningen för resten av skolan vilket fungerade för inte ens jag som är hans syster visste att han gick kvar men samtidigt fick det bara min bror att må ännu sämre.