1

Vi har både läst boken och sett filmen Tusen gånger starkare. Den handlar om en skolklass årskurs 9. I den klassen är det så att killarna bestämmer, och att tjejerna är uppdelade i ett ”coolt gäng”, lett av Mimi, och ett ”tönt gäng” som inte hade någon slags ledare. Det enda tjejerna i det ”coola gänget” bryr sig om är hur de ser ut framför killarna, medans tjejerna i det ”töntiga gänget” bara skulle vilja vara med de coola tjejerna. Men en dag börjar det en ny tjej i klassen, vid namn Saga. Hon är inte alls som de andra eleverna. Hon är självständig och hon bryr sig inte lika mycket om hur hon ser ut. Hon får ett ”uppdrag” av lärarna, som handlar om att hon ska försöka få tjejerna att börja ta mer plats, och det går väll sådär…Jag tycker inte att boken speglar hur det ser ut på skolorna, i alla fall inte de skolor som jag varit på. Men det är nog ändå såhär som det ser ut på vissa skolor, att tjejerna får vika sig för att ge plats åt killarna. Jämför man boken med filmen tycker jag att de var ganska lika, förutom att boken har mycket mer detaljer i sig. Filmen/boken är nutid, och utspelar sig troligtvis på någon skola i Stockholm. Utsidan av skolan var täckt av asfalt, och man såg bara några gröna buskar. Annars utspelade sig filmen bara i klassrummen, eller ute på skolgården. Alla de personer som är med i filmen ser ut att ha en bra familj, och en relativt bra eller stabil ekonomi (utgått ifrån kläderna på personerna). Stämningen mellan killarna och tjejerna var ganska lugn till en början, och alla visste ”sin plats”. Men när Saga kom, började allt kretsa runt henne, och ”platserna” övergavs, vilket gjorde att stämningen blev lite spänd.Jag tycker att filmen och boken var tråkiga. Det är inget som jag skulle rekommendera till någon, varken att läsa eller att se filmen. Filmen var ändå verklighetstrogen, vilket nog är det enda som jag tycker var lite positivt med den. Boken var mycket tråkigare än filmen. Det enda som sades i boken var i princip ”Saga är mycket starkare än alla andra”, ”Vi är inte lika starka som Saga” och ”Jag önskar att alla var lika starka som Saga”. Det gjorde att boken blev mycket tjatig, och lite förutsägbar.