14

Tusen gånger starkare handlar om Signe, en blyg tjej i klassen som alltid har haft dålig självsäkerhet, även om hon har de bästa betygen, och hennes klass, som är uppdelad i 4 olika grupper: De tuffa killarna, ledd av Ludde, den store skämtaren och allmänna gaphalsen, de ”sexiga” tjejerna, ledd av Mimmi, som alltid vill stå högst upp och visa upp sig inför Ludde, de töntiga killarna, ledd av Leo, som är en av de duktigaste killarna i klassen, och de töntiga tjejerna, som inte har någon uppenbar ledare.
I denna klass är det killarna som bestämmer, och främst då de ”tuffa” killarna. De får skrika ut svaren när de än vill, de får ha de sporter de vill, och de blir nästan aldrig tillsagda av lärarna.
Allt detta ändras dock när det kommer en ny tjej till klassen, Saga. Saga är en positiv och utåtriktad människa som har gått i skolor i flera länder så som Tunisien, Barbados och Cuba, och blir snabbt populär i klassen, främst då bland tjejerna. Saga som är så öppen mot vem hon än möter, blir vän med både de ”sexiga” tjejerna och de töntiga tjejerna. När Saga sedan märker hur orättvist tjejerna blir behandlade bestämmer hon sig för att säga emot, som bemöts med illvilja av både lärarna och killarna…
Historien utspelas i nutid, från vår till höst i boken(i filmen nämns aldrig vilken årstid det är, men det är ganska soligt).
Som ni säkert kan förstå av den föregående texten så är stämningen i klassen väldigt dålig innan Saga anländer. Efter detta blir det en tid av glädje för tjejerna, som sedan vänder till det värre. Det är dock inte bara i klassen som tjejerna är orättvist behandlade.
I boken berättar nämligen Signe om hur det är hemma hos henne, och då vaknade man upp. Hon berättade om hur hennes pappa alltid kunde försvinna iväg utan att någon brydde sig, medan alla i familjen blev sura så fort mamma försvann. Hon berättade också om hur mycket som förväntades av mamman i hemmet medan pappan kunde titta på tv så fort han kom hem. Detta är något som jag, och säkert flera andra känner igen, kanske inte från våra egna föräldrar utan från andras…
Boken är väldigt bra eftersom den är skriven på ett sådant sätt att man verkligen kan förstå vad tjejerna i klassen tycker och tänker. Jag tycker också den är bra eftersom den visar hur man ser ner på kvinnor i världen, medan man ser upp mot män.
Filmen var dock inte lika bra. Händelserna fick aldrig riktigt tid att sjunka in innan nästa händelse påbörjades, och den förmedlade inte heller hur klassen kände på ett lika bra sätt som boken gjorde. Den var dock ändå okej och går att titta på, även om det vore bättre att du istället läste boken.