19

Boken handlar om Minna som bor i Skärholmen. Det är höst och det börjar bli kallt. Minnas mamma är psykiskt sjuk och åker in och ut från sjukhuset och hennes pappa har flyttat och bildat ny familj. Minna bor oftast tillsammans med sin pojkvän Eddie som är den enda som enligt Minna förstår henne. Hela sommarlovet har varit en kamp om att få tag på mat eftersom hon inte har egna pengar. Minna ska börja gymnasiet och ser det som en ny start på hennes liv. Nu har hon chansen att börja om på nytt och få nya vänner. Inga gamla skolkompisar från grundskolan som kan komma och förstöra hennes chanser. Men Minna får problem. Emma Larsson från grundskolan som är så perfekt ska gå i samma klass som Minna och hon ser hur hennes chanser krossas. Sen kommer nästa problem, klassen har fått en uppgift om att berätta hur de bor och vem de lever med. Minna vill imponera på klasskompisarna och berättar en historia som inte stämmer ihop med verkligheten.
Minna bor oftast tillsammans med Eddie i hans sunkiga lägenhet som ska rivas vilken dag som helst. Men när de har bråkat bor hon hemma i sin lägenhet där mamma också bor. Men hennes mamma är bara hemma när hon är utskriven från psyket. Minna är trött på sitt liv och vill ändra på det, men det är inte lätt när ingen kan hjälpa henne…
Boken är kopplad till hur människor kan leva i samhället och hur svårt det kan vara när man inte har en fungerande familj som kan hjälpa och stötta. Det kan finnas många skäl till att en familj inte fungerar men i detta fall är det att barnet har blivit utsatt över att pappan har lämnat det som en gång var en familj och mamman har blivit sjuk och kan därför inte hjälpa till på samma sätt. Det är verkligen svårt att börja om på nytt.
Jag tycker att boken är bra. Den är skriven så att den fångar läsaren och man får ett medlidande över huvudpersonen Minna. Texten är skriven på ett modernt sätt vilket gör att den är lätt att läsa och förstå och den är riktad till ungdomar. Man får en uppfattning om hur svårt det kan vara för människor i liknande situationer. Jag gillar att man kan läsa hur Minna verkligen vill gå vidare fast att hon har det så svårt och det är även frustrerande över att hon inte får den hjälp hon behöver.