12

Boken jag har läst och nu skall recensera är Bryta Om. Det är en roman som är skriven av Åsa Anderberg Strollo och även hennes skönlitterära debut. I boken får man följa Minna Krall, en sextonårig tjej som kämpar för att få sitt liv att gå ihop. Hon bor i Stockholm med sin mamma Monica i en lägenhet och har precis påbörjat sitt första år på gymnasiet. Utifrån sett skulle man kunna ta Minan för en ganska genomsnittlig svensk sextonårig tjej. Det stämmer dock inte alls in på Minna, då hennes mamma är psykiskt sjuk och ändå blir utsläppt från psyket gång på gång, vilket gör att Minna i princip själv får agera mamma och ta hand om Monica. Hon kämpar för att ta hand om sin mamma och alla hennes problem, samtidigt som hon själv knappt har mat för dagen och får ta hand om ständiga varningar om vräkningar och liknande. Allt detta gör hon samtidigt som hon är fast besluten att klara sig igenom gymnasiet. Hon ser gymnasiet som en chans att få börja om på nytt, i en klass där ingen känner den gamla Minna.
När jag började läsa boken var jag ärligt talat smått skeptisk, då många hade sagt att den var dryg och tråkig och jag därför började läsa den med inställningen att den skulle vara heldålig. När jag läst ett tag började dock min inställning till boken mjukna en aning och jag kom fram till att den kanske inte var så dålig trots allt. En sak jag gillar med boken är att den på ett sätt är väldigt lätt att relatera till. Detta tack vare det faktum att handlingen utspelar sig i dagens Stockholm och Minna är i min ålder. Och man kan sätta sig in i hennes situation. Trots att jag personligen inte har samma problem som Minna är det faktiskt är vanligare än man tror att ungdomar lider av liknande problem i dagens samhälle. De flesta som faktiskt har liknande problem är också, precis som Minna väldigt bra på att dölja det, då man i sådana situationer ofta är övertygad om att man kan klara det själv eller är rädd för hur folk skulle reagera om man skulle berätta något, rädd att bli sedd som annorlunda eller svag för att man inte klarar av den uppgift som man blivit tilldelad. Minna har ju levt på det här sättet så pass länge att hon har vant sig vid det och det helt enkelt är så hennes vardag ser ut.
Så här i efterhand är jag glad att jag läste boken eftersom jag till slut kom fram till att alla utlåtanden på bokens omslag om vilken fantastisk ungdomsbok den var faktiskt stämde en aning. Jag kan väl inte påstå att det är den bästa boken jag har läst, men jag kan utan tvekan säga att den inte var dålig i alla fall. Den var skriven med ett bra språk och för mig som ofta läser mer fantasyinspirerade böcker är det också en trevlig omväxling att läsa böcker med en lite mer verklig handling, och just det här ämnet finner jag väldigt intressant det som jag nämnde tidigare är väldigt lätt att relatera till. Jag tror även det kan vara bra för andra ungdomar som kanske faktiskt har liknade problem att läsa boken, då den kanske kan hjälpa dem att förstå att man inte alltid måste klara allt själv.