Nej, det är inte så dramatiskt som det låter. Klassen är varken saknad, försvunnen eller borta rent mentalt. (Fast visst hade vi saknat dem om de inte varit här!) De lever i största välmående, men de har gemensamt följetongsläst romanen Saknad som är skriven av Karin Alvtegen.
Eleverna kommer i kommentarsfältet här under att skriva blogginlägg, debattinlägg, diskussioner och andra texttyper om hemlöshet, om genren deckare, om familjerelationer etcetera.
Du får gärna gå in och kommentera texterna, som alltså publiceras som kommentarer, men är fristående texter!
Tyck gärna till om det upplägget genom att kommentara med hänvisning till starten :-)
Saknad är en bok i särklass, den tar upp det samhället väljer att blunda för, ignorera tills det stirrar en i ögonen. Något som vi faktiskt borde reflektera mer över, tänka en extra gång innan vi slänger den där blicken med avsmak åt människorna som vi egentligen borde räcka ut en hand till. Vi tänker aldrig så långt som att de kanske inte valde detta livet, utan hamnade där på grund av anledningar som inte var deras beslut att ta eller påverka. Sedan att många hemlösa lever på spritens bedövande effekt är för det första inte vår ensak och sedan är det väldigt lätt att säga ”amen ryck upp dig, det är ditt liv och bara du kan ändra det” för det är inte så lätt, det enda du äger är din existens och utan pengar, kontakter eller inflytande i dagens samhälle så kommer du inte så långt.
SvaraRaderaDe hemlösa får hjälp från samhället, med att överleva men aldrig med det faktiska problemet att ta sig upp igen, få igång livet. Sedan finns det självklart olika typer av hemlösa, de som saknar ambition och hellre dränker sina sorger i sprit istället för att försöka se ett ljus, en möjlighet till något bättre. Sedan finns det en grupp som Sibylla, målmedvetna, envisa och klipska, jag kan dock inte uppskatta gruppens storlek men jag kan säga att jag tycker att dessa personer borde får mer stöttning av samhället för en dag kommer hoppet att släckas och då blir de bara ännu en uteliggare på bakgatan.
Jag tror det är viktigt att ha flera perspektiv då vi aldrig tänker på de ovannämnda, att de antagligen inte valde det hemlösa livet och att det inte bara finns den fulla, hemlösa personen som står med näsan i papperskorgar på jakt efter pantburkar.
Boken hjälper en att förstå och se mer än till deras yttre och ställa frågorna ”varför hamnade de där?” och ha i åtanke att alla hemlösa inte är desamma precis som vi inte kommer från samma bakgrund eller har samma förutsättningar och mål i livet, alla är olika och stereotyperna kring uteliggare är grova, kantiga och utan något som helst svängrum för vidare utveckling för individen.
Hemlös. Vad är det första som ploppar upp i huvudet när man hör ordet hemlös. Jag ser en man framför mig. Smutsiga kläder, mycket skägg, luktar illa, alkohol. Jag tror att det är en bild som många får. En bild som drar alla över en kam.
SvaraRaderaBoken förmedlar hemlöshet på ett helt annat sätt än vad min bild av hemlösa är, eller rättare sagt var. Boken ”Saknad” som jag har läst handlar om Sibylla, en hemlös person. Den bilden jag får av henne stämmer inte alls med den bild jag hade innan jag började läsa boken. Det syns inte på henne att hon är hemlös. Hon ger inte de signalerna till omgivningen som tyder på att hon är hemlös. Det kanske finns det, men kanske något som vi inte lagt märke till. Om jag hade sett Sibylla hade jag inte trott att hon var hemlös för att jag tänker på den stereotyp som många av oss har dvs. att hemlösa ser ut på ett visst sätt, kanske så om jag beskrev innan?
Det känns som om hon är en av de hemlösas ”överklass” om man säger så. Hon har en ”vän” som heter Heino. Han beskrivs som om han är lite mer åt ”stereotyp” hållet om man säger så, luktar illa osv. Hon har en helt annan situation än andra med. Hon får lite pengar regelbundet, vilket nog bidrar till att hennes livsstil och livssituation ser annorlunda ut. Som gör att hon nog kan se ut som en ”normal” person . På tal om överklass. Några meningar från boken har fastnat i mina tankar.
”Hon och de andra hemlösa kanske var skapta för att utgöra samhällets undervegetation. För att statsmedborgaren i jämförelse skulle kunna känna lite tillfredställelse med sin livssituation. Gradera sin framgång mot deras misslyckande.”
Det är ju så i vissa fall. T.ex. Ibland kanske någon tonåring eller ett barn gnäller över något de vill eller inte vill ha till sina föräldrar. Då kan man få höra att man ska vara nöjd med det man har och man ska också veta att det finns folk som har det mycket värre, vilket jag har fått höra. Det ska liksom få en att känna sig bra vilket fall som helst.
Så när man sitter och försöker att matcha ihop sin bild av Sibylla och den stereotyp som vissa av oss har kan det bli lite problem. Det är lite spännande när ens egen bild av något inte stämmer in med något annat. Det får en verkligen att tänka, men tänk om det finns många fler som Sibylla som är hemlösa som vi inte ser? Hur många finns det då egentligen?
”Mamma visste att jag var annorlunda. Därför var hon alltid så rädd att jag skulle bli besviken. Varje gång jag verkligen önskade något, så försökte hon förbereda mig för hur det skulle kännas om jag inte lyckades. För att skydda mig mot smärta, försöker hon vänja mig vid att inte vänta mig för mycket. Men om man i alla sina försök förbereder sig för misslyckande, blir till slut misslyckandet i själva målet. Så kan jag inte leva längre. Inte nu.”
SvaraRaderaSaknad, av Karin Alvtegen. Sidan 24
Boken handlar om Sibylla Forsenström som sedan 15 år tillbaka är en uteliggare. Hon växte upp i en överklassfamilj och blev där under strikta regler uppfostrad av sina föräldrar. Nu överlever hon dag för dag genom att främst utnyttja folk omkring henne. Ibland lyckas hon lura till sig en hotellnatt genom att låtsas vara en affärskvinna vars pengar blivit stulna. En kväll råkar Sibylla vara på fel plats vid fel tidpunkt just vid ett sådant här tillfälle. Ett mord begås och misstankarna riktas mot Sibylla då den mördade mannen har betalt hennes hotellrum. Sibylla som givetvis är oskyldig flyr ifrån hotellet. Men vart ska hon ta vägen? Överallt står det Sibyllas namn tillsammans med hennes bild i tidningarna. Gärningsmannen utnyttjar Sibyllas identitet, när ytterligare personer dödas. Myndigheterna tror inte på Sibyllas oskuld. Hon ger sig inte sig till känna utan försöker alltmer desperat att hitta någon lösning till att försvinna bort från allt. Sibylla går från att ha varit osynlig i femton år till att bli Sveriges mest eftersökta person på en dag. Sverige har redan gjort sitt val. Sibylla är den skyldige, Sibylla är mördaren.
Boken var trovärdig. Författaren beskriver på ett förståeligt sätt om en människa längst ner på samhällsstegen, med känslor av en jagad och anklagad tillvaro. Man kan tro att hemlösa är uteliggare av en anledning. Genom att läsa Saknad så förstår man att det finns många olika anledningar. Att många hemlösa inte har valt att leva sitt liv på gatan, såsom Sibylla gjorde. Författaren väver snyggt in Sibyllas bakgrund till nutid, och hur hennes uppväxt har format henne som person. Spänningen är ständigt i takt men tempot går lite trögt i början, för att sedan gå alldeles för snabbt i slutet. Slutet var oväntat och väldigt överraskande men på ett dåligt sätt. Det känns som om författaren hade bråttom med att skriva ett slut till boken. Jag tycker att författarens idé om att förmedla en uteliggares situation sammanbundet med en bra story var bra men samtidigt lite tilltrasslat. Sibyllas liv som uteliggare i boken var lite väl för bra. Boken var läsvärd men jag rekommenderar den inte.
Familjerelationer
SvaraRaderaDet som formar ett barn och förbereder det för framtiden, det som skyddar barnet från faror och förbereder det på vad som kan komma att hända. Som ger barnet en trygg och bra uppväxt. Det är min definition av en familj.
Jag har läst boken Saknad som handlar om Sibylla, en hemlös kvinna. I boken får man reda på varför hon blev hemlös, det berodde mycket på hennes föräldrar och hennes uppväxt, relationerna mellan henne och hennes familjemedlemmar var dåliga. Hennes far jobbade hela tiden under hennes uppväxt och detta resulterade i väldigt mycket pengar. Att vara rik gjorde Sibyllas mamma till en överklassnobb som hela tiden skulle sätta resten av samhällets invånare på plats. Man fick känslan av att hennes föräldrar bara skaffade barn för att kunna visa upp sina pengar på ännu ett sätt. Sibylla fick aldrig göra någonting hon ville, hon var alltid tvungen att vara en fin flicka och hon fick aldrig göra fel. Detta drev henne till att försvinna ur samhället och leva gömd och nästintill utan identitet.
I alla familjer har medlemmarna olika relationer till varandra, vissa ser sina föräldrar som ”kompisar” och inte som några som bara bestämmer, sen finns det de vars föräldrar förbjuder dem att göra en massa saker. Det är klart att föräldrarna inte vill att barnen ska råka illa ut men genom att förbjuda en massa saker förstör man familjerelationen eftersom barnet då kanske inte vill ha med sina föräldrar att göra när det fyllt 18 år. Man måste låta varje enskild person begå sina egna misstag.
Det finns ett stycke i boken där Sibyllas mamma besöker Sibyllas klass för att tala om för fröken att Sibylla inte behöver sälja saker som alla andra barn för att kunna bidra med pengar till klassresan. Detta påverkar bilden Sibylla får av sin mamma eftersom detta gör så att hon blir mobbad av klassen. Sibylla har levt som en enstöring i hela sitt liv, hon har alltid varit udda och detta beror väldigt mycket på hennes föräldrar. De gjorde ingenting för att försöka hjälpa henne att skaffa vänner och passa in. De kanske inte kunde göra det lättade men de behövde i alla fall inte göra det svårare.
En sak i boken som jag reagerade på var när Sibyllas föräldrar tvingade henne att lämna bort sitt nyfödda barn när hon var väldigt ung. Saknaden efter det barnet fick Sibylla sedan leva med resten av sitt liv. Ett sådant beslut tycker jag att föräldrarna i alla fall borde ha diskuterat med Sibylla eftersom det förändrade hela hennes liv. Men Sibyllas mamma och pappa var alldeles för upptagna med att tänka på bilden som folket runt omkring dem skulle få för att tänka på sin dotters bästa.
I stora drag är det familjerelationerna som formar varje enskild människas framtida liv. Man måste ta hand om varandra men samtidigt låta alla begå sina egna misstag.
Familjerelationer
SvaraRaderaTänk om din mamma sa till dig att det är fel på dig, att du kommer misslyckas i livet eller att du inte platsar i denna värld, medans din pappa inte skulle kunna bry sig mindre om du finns eller inte. Hur skulle din framtid se ut då? Skulle det motivera dig till att lyckas i livet eller skulle du vilja lägga dig ner och ge upp, inte våga drömma mer utan önska att du inte fanns?
Precis som Sibylla i boken Saknad finns det många barn som styrs av föräldrarna och deras beteende. I Sibyllas fall fick det henne att fly hemifrån och leva utan ett hem. Genom föräldrarnas uppfostran skapas det en helt unik människa, det är hela tiden arv och miljö som styr vilka vi är. Ett exempel är själva mördaren i boken. Jag tror att när han var liten blev han uppfostrad att följa bibeln och lita på Guds ord och den tron har varit med honom hela livet. Det såg man ju också när han mördat de personerna i boken, han tyckte verkligen att han gjort rätt sak. Det var hans tolkningar utav det hans föräldrar lärt honom att leva efter som gav honom mod och rätt och vilja att göra som han gjorde. Så det beror på hur föräldrarna uppfostrar sitt barn och hur de visar dem vad som är rätt och fel att göra som styr hur barnet kommer att se på saker och ting. Däremot kan man aldrig veta säkert hur barnet själv tolkar det. Jag tvivlar på att tanken med föräldrarna till mördarens uppfostran var att kan skulle vilja mörda personer, snarare att han skulle få lättare att hitta sin egen väg i livet.
Det är stor sannolikhet att barnet växer upp och har samma egenskaper som sina föräldrar. Fast det kan också bli precis tvärtom, som det blev för sibylla i boken. Jag tror att det beror på att hon blev så mobbad av sina klasskompisar som påverkade hur hon satte sig emot sina föräldrar. När Sibyllas mamma kom in i klassrummet och Sibylla skämdes jättemycket för att klasskompisarna tyckte ännu mindre om henne när hennes mamma särbehandlade henne, tror jag att det gjorde så att hon kände hat mot sin mamma. Osäkerheten bland klassen och den ständiga oron för vad hennes mamma kunde straffa henne med kan lätt ha förvandlats till ilska och hat.
Samtidigt är det så svårt att försöka analysera sådana här situationer. Alla människor är olika! Vi uppfattar saker på olika sätt, tänker och tycker helt olika. Ett barns tolkning av vad föräldern egentligen menar kan vara så annorlunda att själva budskapet ändras i barnets uppfattning. Så barnen påverkas oerhört mycket av sina föräldrar, men samtidigt får man inte glömma att barnen är helt olika individer och deras sätt att tänka på är enskilt.
debattinlägg:
SvaraRaderaJag har aldrig varit ett stort fan av deckare. Jag har ingen aning om varför det blivit så, men jag har aldrig fastnat för genren. Men efter att ha läst Saknad känner jag att jag kanske borde gett genren en chans. En bok som denna har förmågan att fånga läsaren med sina intriger, få denne att fortsätta läsa samtidigt som berättelsen på ett intressant sätt kan skildra samhället.
Jag tror att det är just det som många söker efter i en deckare. Den spänning som kanske inte finns i vardagen levereras packad och klar i miniformat. Att den utspelar sig i en realistisk miljö tilltalar antagligen dem som vill kunna se saker i sitt vanliga liv och kanske relatera dem till den spänning de fann i boken.
Det är nog därför jag aldrig tilltalats av deckare. När jag läser en bok gör jag det för att fly från verkligheten. För mig är det ett sätt att koppla av, koppla bort alla problem och bekymmer som finns i min vardag.
Men trots att det inte var en bok jag själv skulle valt kan jag faktiskt rekommendera Saknad. Det är en väldigt bra bok, och en väldigt bra deckare. Författarens sätt att väva in de samhällsproblem vi har idag i sammanhanget är intressant, och hennes skildring av de hemlösas situation får en att tänka. Man börjar fundera på hur mycket vi egentligen går efter det yttre, och vilka fördomar vi har.
Allt som allt, så har boken fått mig att omvärdera min syn på deckare. Och i framtiden ska jag fundera på vilka fördomar jag har, gentemot deckare, hemlösa eller andra utsatta grupper.
”Hel och ren.
SvaraRaderaRegel Nummer Ett.
Det var det som skilde henne från andra hemlösa i hennes bekantskapskrets, och som tillåtit henne att ta ett kliv upp ur den mest tröstlösa misären.
Det var vem man såg ut att vara som betydde något.
Inget annat.”
När vi först träffar Sibylla sitter hon i restaurangen på Grand hotell i Stockholm. Inte direkt en plats där man förväntar sig att träffa på en hemlös.
I sin bok Saknad målar Karin Alvetegen upp en, för mig, helt ny bild av hemlösa och deras utsatta situation. Jag bor i en småstad, och har endast vid något enstaka tillfälle sett en uteliggare, när jag varit på besök i en större stad. Detta har medfört att jag aldrig funderat särskilt mycket på hur deras liv egentligen ser ut, och varför det har blivit som det blivit.
Säg hemlös, och jag ser framför mig en smutsig, alkohol- och urinstinkande gubbe. I många fall tror jag att den bilden stämmer ganska bra överens med verkligheten. Men säg boll, så ser jag framför mig en röd rund boll. Det betyder inte att alla bollar ser ut så. De har olika färger och former, och så är det förmodligen med hemlösa också. Det som stämmer in på den ena skiljer sig helt från den andra.
Det jag tyckte var intressant med den här boken var att vi får se den hemlösa ur ett helt annat perspektiv. Visst, där finns de alkoholstinkande gubbarna, men boken fokuserar mest på Sibylla, en hemlös, ren och nykter kvinna med en djävulsk överlevarinstinkt som kämpar för att ta sig upp ur den låga samhällsklassen hon har hamnat i. Hennes bakgrund, som successivt uppdagas allt eftersom vi får lära känna Sibylla, visar sig vara helt skild från vad man förväntar sig från en uteliggare.
Sibylla för en ständig kamp mot samhället. Som hemlös är hon i en väldigt utsatt situation. Enligt samhället existerar hon inte, och hon har inga rättigheter. Hon tillbringar nätterna gömd i trappuppgångar, och när ett mord begås och Sibylla visat sig ha haft kontakt med mordoffret, beskylls hon snabbt för brottet. Som hemlös och före detta ”mentalt instabil” passar hon perfekt som syndabock.
Jag vet inte hur autentisk den här boken är, men den skulle kunna stämma bra överens med verkligheten, och jag tycker att det är hemskt att människor i ett rikt land som Sverige kan leva så fattigt och eländigt som människorna i den här boken.
Boken Saknad av Karin Alvtegen är en blandning av deckare och svensk thriller som har blivit nominerad till Edgar Award.
SvaraRaderaSibylla Forsenström är idag 32 år gammal och har sedan 15 år tillbaka varit osynlig och uträknad från samhällssystemet. Trots att hon från början kom från en välbärgad och rik familj i Småland har hon nu i över hälften av sitt liv levt som uteliggare. Som hemlös lär hon sig alla möjliga knep för att överleva dagen. En natt har hon flörtat till sig ett rum på ett hotell, och just den natten mördas en man på hotellet. Hon blir huvudmisstänkt då hon flyr från hotellet när poliser vill förhöra henne. Under bokens gång berättar Sibylla om hennes uppväxt, jakten på den riktiga mördaren och hur hennes liv som hemlös ser ut.
Sibyllas föräldrar hade pressat henne hårt redan sedan barnsben. Eftersom familjen Forsenström var väl förmögen så var Sibylla tvungen att vara, bete sig och vara så som hennes föräldrar ville. Hon skulle inte sälja kakor för att tjäna ihop pengar till en klassresa så som alla andra barnen gjorde och hon fick verkligen inte ha kille. Detta ledde till att Sibylla var annorlunda från de andra, hon blev utstött och mobbad i skolan, och hade inga vänner alls. Hemma var ju inte ens föräldrarna att räkna med. Sibyllas situation visar att rikedom inte alls behöver betyda lycka. Så som Sibylla blev uppfostrad och behandlad av sina föräldrar tror jag spelar stor roll i hur hon blev senare i livet. Eftersom familjen för de flesta människor är de närmsta och viktigaste människorna i ens liv så tror jag att familjerelationerna påverkar hur man är och blir som person senare i livet. Sibylla i detta fall hade alltid varit kontrollerad av sina föräldrar och hade i princip ingen egen vilja, mycket på grund av det tror jag att hon blev uteliggare. Hon kunde då för första gången i sitt liv själv kontrollera och bestämma över vad hon skulle göra och hur hon skulle leva. Jag tror också att det inte gjorde henne något att vara hemlös och knappt ha några ägodelar. Hon hade ju i hela sitt liv haft allt hon ville, men allt hon fick ut av det var en dålig och olycklig barndom. Som förälder ska man inte vara egoistisk, som Sibyllas föräldrar var – bara tänka på sitt eget bästa. Det var deras ansvar att uppfostra henne rätt och se till att hon inte blev utstött och mobbad. Det var deras ansvar att Sibylla blev som hon blev.
Vi fick som uppgift i vår svenska B kurs att läsa boken Saknad av Karin Alvtegen. Boken handlar om en 32 årig uteliggare vid namn Sibylla Forsenström, som kämpar för att överleva sin vardag.
SvaraRaderaDock har hennes liv inte alltid varit så svårt som när vi först möter henne, i hennes unga dagar så levde hon rikt med sina föräldrar. Med hennes pappa som han knappt fick träffa eftersom han var upptagen med sitt arbete hela tiden, och med sin mor som håller Sibylla väldigt hårt. Sibylla som ung var väldigt begränsade till vad hon fick och inte fick göra och hennes mor skulle alltid göra saker värre för henne genom att konstant lägga sig i allting och dra Sibylla ifrån de andra barnen eftersom hon inte tycker att hennes dotter skulle umgås med dem.
Detta fortsätter långt upp i Sibyllas tonår då hon träffar en pojkvän som ger henne mod att stå upp för sig själv och göra motstånd mot sina föräldrar. Men det hela vänder när hon blir gravid, pojkvännen lämnar henne och hennes föräldrar bestämmer att hon ska adoptera bort barnet. Detta blir en för stor chock för Sibylla som då får läggas in på ett mentalsjukhus där hon senare rymmer ifrån. Hon känner att hon inte vill tillbaks till sina föräldrar men att hon har ingen annanstans att ta vägen så hon lär sig att ta hand om sig själv och blir en uteliggare.
Men när vi först möter Sibylla i boken så sitter hon i ett hotell där hon försöker lura en gubbe vid namn Jörgen Grundberg att bjuda henne på lite mat och dricka i utbud mot sex. Sibylla är dock smartare än så, hon lyckas få det hon vill ha utan att ge honom något. Av ett rent sammanträffande blir Jörgen mördad på hotellet samma natt som Sibylla gjorde detta. När polisen sen knackar på dörren för att bara fråga henne flyr Sibylla därifrån, ovetande om att Jörgen blivit mördad, och detta gör då att hon blir huvudmisstänkt för mordet. När hon fokuserat mycket på att bara överleva i flera veckor träffar hon en 15 åring som heter Patrik vars mor är polis, och tillsammans lyckas dem två få fram ett namn på en person som Sibylla försöker hitta.
Jag måste säga att jag aldrig varit glad för att läsa böcker och speciellt inte deckare. Jag har många gånger försökt att läsa böcker men oftast slutat innan jag ens kommit halvvägs eftersom jag blir extremt uttråkad. Därför var det inget nöje för mig att läsa denna bok och ännu värre var slutet. Den här boken hade i princip två händelser, mordet i början och lösningen i slutet. Allting emellan tyckte jag var onödig ifyllnads text som man bara var tvungen att läsa. Man skulle lika gärna kunna läsa dem första tjugo sidorna och dem sista trettio och fortfarande förstå allting. Då hade man också sluppit dem tidsödslande sidorna i mitten.
Jag blev tillsagd att läsa boken Saknad av min lärare och fick göra som jag blev tillsagd. Vid första anblicken tyckte jag inte att den såg alltför trevlig ut och såg inte jättemycket fram emot att läsa den.
SvaraRaderaSå här efteråt kan jag väl säga att den var aningen bättre än vad jag förväntat mig, men bara lite. Annars tycker jag om att läsa deckare, men Saknad var lite i deppigaste laget och kombinerat med att den enligt mig var så pass seg som den var, gör att jag kan säga att jag inte precis njöt av läsningen.
Boken handlar om Sibylla. En kvinna som lever ute på gatan och som valt att leva utanför samhällssystemet. Sibylla blir anklagad för att vara en seriemördare och blir Sveriges mest efterlysta person. Genom bokens gång får man följa Sibylla när hon flyr från polisen och hennes redan svåra liv, blir ännu svårare. Hon tar hjälp av gamla kompisar och finner även ett par nya. Det blir också ett par tillbakablickar där man får reda på hur Sibylla hade det som tonåring och hur/varför det har blivit som det blev. Varför hon hamnade på gatan trots att hon har två förmögna föräldrar.
Jag tror dessutom att boken ger en felaktig skildring av uteliggares liv. De flesta uteliggare har nog det betydligt svårare än vad Sibylla har det i boken, bortsett från att hon är efterlyst för mord.
Något av de få saker som jag faktiskt tyckte var bra med boken var att den var skriven med ett enkelt språk och att den inte var så lång, alltså tog det inte särskilt lång tid att läsa ut den. De flesta andra tyckte dock att det var en bra bok så för de som gillar dryga, deppiga och lättlästa böcker, läs den, ni kanske har en annan uppfattning än vad jag har. Jag skulle anta att Karin Alvtegen som skrivit boken vill förmedla något i stil med hur svårt det är att vara uteliggare och att man ska akta sig så att man inte får det som Sibylla och andra hemlösa. Om så var fallet, tycker jag att hon kunde gjort det betydligt bättre, men jag är ärligt talat inte säker på om det var hennes avsikt eller inte.
Hemlös, är det något man väljer att bli?
SvaraRaderaDe första åren använde Sibylla alla pengar hon fick av sin mamma genom att få tag på sprit eller något liknande. Efter att hon har vuxit upp får hon en dröm om att skaffa sig ett eget hus. Detta får henne att börjar spara och hon dricker inte mer. Sibylla är tillräkligt smart och skicklig och klarar sig hyfsat fast hon inte använder de pengar hon får. Genom att lura folk får hon både tag på pengar och får sin mat betald. Sibylla har en fördel eftersom hon har pengar och om det skulle vara att hon inte får tag på mat på något annat sätt kan hon försörja sig med dem.
Bokens bild på hemlösa är ganska olik den bild alla har. Något som är väldigt vanligt bland hemlösa är att de ”tröstar” sig själva genom att ta droger, dricker eller röka. De pengar de har använder de till att få tag på sprit eller droger. Förutom detta så tror de flesta nästan alla att uteliggare är farliga, läskiga och lyktar mycket illa. De flesta hemlösa ”sticker ut” och man ser på direkten att de är hemlösa. Men i boken är Sibylla raka motsatsen. Hon är en vanlig tjej som inte har någon stans att bo, och lever på gatan. Sibylla är ingen person som man tror att hon är hemlös. Hon tar väl hand om sig själv som gör att andra inte ser henne som hemlös. Det att hon lurar folk är inte det bästa men hon gör detta för att klara sig. Däremot är Sibylla ingen person som är farlig för allmänheten.
Min bild på hemlösa är inte lik den bild boken förmedlar. Jag tycker att hemlösa personer är läskiga och håller mig på avstånd. Jag är nog inte tillräkligt modig för att samarbeta med en hemlös och hjälpa till med att leta efter mördaren, vilket Patrik gjorde i detta fall. Sibylla hade ingen bra uppväxt och hennes föräldrar tog inte väl hand om henne. Man förstår varför hon blev hemlös, men skulle det varit jag så skulle jag aldrig tagit ett sådant beslut och valt att bli hemlös.
Bokens största budskap är att man alltid ska kämpa och aldrig ge upp, förr eller senare kommer man ur den onda cirkeln…
Saknad
SvaraRaderaUnder de senaste fyra veckorna har vi spenderat på NV2 som läser svenska B-kursen spenderat vår tid med att läsa boken saknad av Karin Alvtegen. Boken är en blandning av en deckare och en thriller som handlar om en uteliggares kamp mot samhällssystemet. Uteliggaren heter Sibylla Forsenström och är 32 år gammal. Sibylla är inte som vanliga uteliggare, utan hon tvättar sig regelbundet och tar hand om sin hygien. Hon är väldigt sparsam, lurig och supandet existerar inte för henne längre.
Hennes uppväxt var präglad av tjat och fina middagar från hennes rika och fina familj, i den lilla byn i småland. Hon var en enstöring och hon hade otroligt svårt att anpassa sig till de resterande barnen och familjerna. Varje gång hon var på god väg till en lyckad anpassning, blandade mamman alltid i sig och påpekade att de var en fin familj och att Sibylla inte kunde få umgås med vem som helst av de ”vanliga” folket .
Då & då unnar Sibylla sig en natt på fina hotell genom att ragga upp någon rik och fin gäst, men en kväll raggar hon upp fel kille. Killen som hon följer med upp till hans hotellrum blir brutalt mördad och sibyllas fingeravtryck samt väska ertappas på brottsplatsen. I stort sett, handlar den resterande delen av boken om hennes flykt från polisen och hur hon hittar olika gömställen som hon kan spendera sin tid på, utan polisens närvaro.
I slutet av berättelsen träffar Sibylla en Poliskonstapels son, som visar sig vara otroligt viktig för hennes jakt på den riktiga mördaren och därmed kunna visa hennes oskyldighet. Pojken heter Patrik och även han är en enstöring. Via hans olika datorkunskaper och via hans hackerkontakter tar han fram mycket viktig information som han och sibylla använder för att åka till de olika offrens änkor. Till slut när sibylla väljer att fortsätta sin jakt ensam och besöker en kyrkogård som hon bevakar i flera dagar fast bestämd om att hitta den riktiga mördaren, hittar hon mördaren.
Mördaren är en homosexuell man som hade en hemlig relation med en annan man som hade gått bort. När mannen hade gått bort valde hans fru att donera hans organ till flera olika personer, och det gillade inte älskaren/mördaren. Han bestämde sig då för att hämnas på alla dessa personer som bar på hans älskares organ genom att brutalt mörda dem och skära ut deras organ.
Själv tyckte jag att boken hade ett oväntat slut, samt så löste det mesta sig otroligt snabbt. Det skulle ha varit mycket bättre om det skulle ta längre tid att få veta vem mördaren är. Det känns som att boken hade bara en enda fokus punkt och det var slutet. På vissa ställen av boken blev det otroligt spännande, faktum är, så spännande att man inte ens ville lämna ifrån sig boken men ibland blev det för tråkigt och för regelbundet, vilket gjorde att boken blev ointressant.
Av: Adam Boutayab Nv2
Ge dem en chans!
SvaraRaderaEfter att ha läst boken Saknad (av Karin Alvtegen) har jag fått upp ögonen för hemlösa. Bokens huvudkaraktär Sibylla lever ett tufft liv på gatan, hon har lyckats ta sig ur hemlöshetens bottenskikt, alkoholismen, men även hon har ett förflutet där. Jag kan erkänna att även jag har fördomar om hemlösa som spritluktande svin, men om man vill ta boken på allvar verkar det som om det även finns hemlösa som har en bättre odör och försöker ta sig ur sin situation.
Alkoholism verkar löpa som en röd tråd genom de hemlösas liv, även om man inte dricker för tillfället har man antagligen gjort det tidigare, och det finns alltid en förklaring. Alkoholism är en sjukdom och inte en livsstil som man väljer på egen hand, de flesta börjar dricka- tror jag- för att de har något de vill glömma. Sibylla hade en tuff uppväxt och det var nog den hon ville glömma då hon drack, de flesta hemlösa har kanske liknande historier, och många av dem beror antagligen på ren otur. Det är inte ens eget fel att ens föräldrar tar bort friheten i barndomen. Någon annan kanske har råkat ut för våldtäkt, eller rentav bara blivit mobbad, är det ens eget fel?
Jag har hört ett verkligt exempel, en ensamstående kvinna i medelåldern med jobb och lägenhet. En dag fick hon sparken eftersom man helt enkelt inte behövde lika mycket arbetskraft på arbetsplatsen och kort därpå hade hon för lite pengar för att betala hyran och blev vräkt, därmed hamnade hon på gatan. Livet som hemlös var hårt och hon blev sjuk och avled en tid senare.
Detta exempel visar att det sällan är vårt eget fel att man t.ex. blir hemlös, jag vill inte skylla på samhället men jag tror inte att de som är hemlösa har valt det själv. Dessutom visar detta exempel på hur nära man själv kan vara att hamna i den här situationen, på bara några månader kan man gå från medelklassen ner i graven, bara p.g.a. några oturliga händelser i livet.
Hemlösa lever i en svår situation, samhället ger dem en bostad och ger dem där en chans att komma tillbaka, men alkoholismen får folk att tappa kontrollen och ansvaret för sig själva och plötsligt sitter de på gatan igen. En tia kanske inte kan användas på rätt sätt, lösningen är nog lättare och mindre ekonomiskt beroende än vi tror. Genom att prata om vad som ligger i grunden för beroendet och hemlösheten kanske gårdagen inte känns lika viktig att glömma och alkoholen kanske inte kommer behövas mer. Framtiden ligger istället framför en.
Så nästa gång du ser en hemlös tiggande efter pengar, sätt dig en stund och prata istället för att skänka en peng och stressa vidare, kanske lär du dig något, och kanske hjälper du någon till en ljusare morgondag.
Familjerelationer
SvaraRaderaFamiljen och relationen med den upptar en stor del av de flesta människors liv. Det är därför inte konstigt att familjen till olika stor del formar oss till vilka vi är. I ung ålder är det oftast familjen som är de människor som man spenderar mest tid tillsammans med och det är när man är ung man formas till den person man kommer att vara i framtiden. De värderingar och tankar man får från sin familj kommer antagligen att prägla ens liv och de framtida val man gör. En problematisk familjerelation kan leda till problem även i framtiden. Till exempel kan föräldrar som behandlar sina barn illa leda till att barnet i sin tur kommer att behandla sina barn illa. Lika så kan en god familjerelation forma barnet till en framtida god människa. Givetvis är familjerelationen inte det enda som formar våra framtida liv och en dålig familjerelation behöver inte leda till att man själv blir en dålig förälder. Eftersom alla människor är olika kan till exempel den dåliga relationen för vissa istället verka som ett avskräckande exempel när man i framtiden själv skaffar barn.
Boken Saknad ger exempel på två liknande relationer som har påverkat människor, i detta fall, i olika riktningar. Likheten i de båda relationerna är att de båda personernas uppförande inom relationen inte har varit accepterat av olika parter.
Huvudpersonen Sibyllas relation till sina föräldrar är problematisk för henne i unga år. Hennes pappa arbetar för mycket för att ha tid att bry sig om henne och hennes mamma ställer mycket hårda krav på hennes uppförande och straffar henne om hon inte uppfyller kraven. Sibyllas mamma accepterar inte Sibyllas som hon är. Sibyllas relation till sina föräldrar kan man säga slutar med att Sibylla så småningom flyr hemifrån och tvingas klara sig på egen hand. Detta är ett direkt resultat av hennes dåliga familjerelation.
En annan av personerna i boken, Ingmar har också haft en relation där hans uppförande inte har accepterats. Han har haft en relation med en annan man, som han har hållit hemlig, just på grund av att den inte har varit accepterad av samhället. När relationen slutar på grund av att den andra mannen dör en bilolycka blir Ingmar som förbytt. Han utvecklas till en hämndlysten mördare som gör allt för att hedra minnet av sin avlidna partner.
Slutsatsen är att man inte kan dra någon generell slutsats om på vilket sätt relationen med familjen kommer att påverka oss, eftersom vi alla är olika, utan bara att den kommer att påverka oss.
Alla barn som föds varje dag har olika förutsättningar. Det som är självklart för mig kan vara otänkbart för någon annan. Vissa har svårt att anpassa sig under uppväxten, och detta kan leda till stora problem när vi växer upp. Därför måste alla ta hänsyn till att det förekommer olika förutsättningar för alla barn och vuxna runtomkring oss.
SvaraRaderaJag hade tänkt börja med att prata om Sibyllas mamma, Beatrice. Hon är en väldigt kall, bestämmande person. Inte en ändå gång under Sibyllas ungdom så visar Beatrice någon form av kärlek till sin dotter. En kärlek som är så viktig att Sibylla redan som barn blir utstött. Det som Beatrice bryr sig om är sin ”sociala status”, som hon gärna visar upp. Sibyllas far får vi inte reda på så mycket om. Men tillräckligt för att dra slutsatsen att han inte har någon kontakt med sin dotter. Under den andra julfesten, när Sibylla blir tillsagd av sin far så säger hon: ”Är det mig du pratar med? Ja just det, det är väl du som är min pappa va? Jag tyckte väl att jag har sett dig hemma vid middagsbordet någon gång. Sibylla heter jag”. Detta citat bekräftar det faktum att hennes pappa knappt håller någon kontakt med sin dotter. Tillbaka till Beatrice Forsenström. Redan när Sibylla var ung så ordnade Beatrice till så att hennes dotter blev isolerad från skolkamraterna. Hon ville visa Sibyllas särställning redan från början. När klassen skulle sälja kärvar för att förmå sig en klassresa så skulle inte Sibylla vara med och sälja. Beatrice berättade klart och tydligt för sin dotter att hon inte skulle tjäna ihop pengar som en luffare när hennes föräldrar kunde betala. Detta, fastän Sibylla hade sett fram emot att gå och sälja kärvar med sin kompis sedan lång tid. Hon bryts ner sakta men säkert av sin hemska mor. Till slut kommer gränsen, som överstigs under den andra julfesten. När Sibylla stirrar sin mor i ögonen så inser hon något som hon skulle insett för längesedan. Hennes s.k. ”mor”, var egentligen ett monster som gjorde livet förfärligt för sin dotter. Den kvällen gjorde hon något som hon aldrig tidigare gjort. Hon gav igen för allt hon hade tagit emot under åren. Efteråt gick hon sin väg, och kom inte tillbaka förrän långt in i berättelsen.
Det är hemskt vad dåliga familjeförhållanden kan göra med en person. För Sibylla, en rikemansdotter med en lovande framtid, gick det åt skogen. Detta p.g.a. de upprepade kränkningar från sin mor. Om man tittar runtomkring sig, så finns det 28 elever med olika förutsättningar som knappar på sitt tangentbord. Alla har blivit uppfostrade på sitt sätt. Vissa har en bra dialog med sina föräldrar, medan andra kanske inte bor hemma. Nu tror jag ingen i klassen har stora problem hemma, men jag ser till alla olika personer i min ålder i Sverige. Familjeförhållandena påverkar människor på olika sätt. Om man lever ett bra liv tror jag inte att det är några större problem att anpassa sig till samhället, men om man inte har det så bra hemma, om man blir misshandlad och kränkt av sina föräldrar så har man garanterat inte samma förutsättningar till att lyckas i livet. Dåliga förhållanden kan döda en långsamt. Därför är det viktigt att personer som har det svårt hemma får prata med t.ex. en lärare så att trakasserierna stoppas. Vi har alla en skyldighet att få alla runtomkring oss att må bra. Nu var det redan för mycket så jag får inte skriva mer…
Boken saknad tycker jag tar upp den mörka sidan av dagens samhälle, en sida som vi helst inte tänker på och som vi gärna ser förbi. En sida som handlar om hemlöshet och utanförskap, en sida som folk använder som ett dåligt exempel. Vad jag inte förstår är hur vi ser ner på dessa människor när vi istället borde hjälpa de tillbaka till det liv som de hade tidigare och som de förtjänar, visst har även de haft ett liv tidigare?
SvaraRaderaMånga hemlösa lever med svåra alkoholbesvär och som huvudkaraktären i boken beskriver det ”5 år utav mitt hemlösa liv är som försvunnet på grund av alkoholen”. Enligt mig beror det mestadels på att man bara vill komma iväg från sina problem och bekymmer och bara ha en dag då man slipper alla dåliga minnen och inte behöver tänka på vad alla andra tänker och tycker om dig. När de dagarna har blivit så pass många att man inte längre tänker eller är närvarande så är man fast i det tillståndet till det att du hittar något eller någon att kämpa för. I boken när Sibylla är på väg ner i en sådan tidpunkt då hon inte orkar kämpa längre, det är då Patrik kommer in och blir någon att kämpa för och utan honom är det tveksamt att hon skulle klarat av situationen.
Min bild av hemlösa har ändrats under tiden jag har läst boken Saknad, vissa tankar har stärkts medan andra har ändrats. För att ge ett exempel så har mina tankar att många hemlösa någon gång varit beroende eller fortfarande är beroende stärkts och jag tror att om något måste göras för att hjälpa de tillbaka så är första steget att hjälpa de ur deras alkoholberoende. Något som jag aldrig tidigare funderat över är de hemlösas bakgrund, visst är det inget liv som de själva valt att leva utan ett liv som många tvingats till, precis som Sibylla?
Saknad är en perfekt skildring mellan två helt olika innebörder för exakt samma ord. Känslan att vara saknad kan värma eller skapa en kyla kall som is. Karin Alvtegen har försökt framföra denna kalla känsla i sin bok och det har hon utan tvekan lyckats med på ett fantastiskt sätt.
SvaraRaderaVår berättelse följer Sibylla Forsenström, en individ som väljer att leva sitt liv på Stockholms gator. Dag ut och dag in kämpar hon för sin överlevnad för att hon en dag ska kunna uppfylla hennes dröm. Det är inget enkelt liv men i jämförelse med hennes tidigare liv, så hade hon valt denna dans på törnbuskar vilken dag som helst. Hon har aldrig varit så nära att uppfylla sin dröm när det mest otänkbara sker, hon blir saknad. Efter att ha levt skiljt från samhället i flera år och att hennes existens aldrig någonsin har varit önskad, så blir hon Sveriges mest eftertraktade person. Hennes dröm är i fara och hon är fast besluten att fortsätta kämpa för sin dröm, fortsätta hålla sig skiljd från samhället och forstsätta att inte vara saknad.
Efter att ha läst Saknad upplever jag av en viss osäkerhet från författarens sida. En av bokens genrer är en deckare men skiljer sig mycket från andra skönlitteraturer i samma kategori. Boken börjar väldigt sakta med detaljerade förklaringar i Sibyllas vardag som hemlös vilket inte gjorde mycket för mig. Visst, det beskrivs på ett underbart sätt genom en uteliggares ögon men det blev lite långdragigt ibland vilket fick mig att tappa intresset. Sedan mot slutet bestämmer sig plötsligt Alvtegen att Sibylla ska leka tjuv och polis vilket framförs på ett ovanligt snabbt sätt vilket känns som om författaren hade en knivig tidspress. Om Alvtegen verkligen ville att mördaren skulle avslöjas som en del av berättelsen och inte bara ha bekräftats på löpsedeln, så tycker jag personligen att berättelsen kunde följa en till karaktär, en polis lik andra i sin genre som Beck och Wallander. På detta sätt hade jakten på mördaren varit aktivt under hela boken och inte snabbt samt slarvigt framförts mot slutet. Det hade kanske också tagit upp plats i utbyte mot de långtradiga förklaringarna i början av boken.
Fast jag inte har någon bekräftelse, så är jag övertygad om att författaren har pratat med en hemlös och det var inspirationen till denna bok. Alla upplevelser, känslor och förutsättningar som beskrivs om Sibyllas liv är fullt troligt att det kan förekomma hos vilken hemlös som helst. Boken visar verkligen samhällets syn på dessa människor och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte ser de på samma sätt. Många tror att man enbart hamnar på gatan om man inte har varit duktig i skolan eller har haft ont om pengar men i Sibyllas fall är det raka motsatsen. Detta bevisar att vem som helst kan tillbringa sitt liv på gatan, vare sig man väljer det eller inte. Vi ser på dessa människor som en påminnelse att fortsätta kämpa för att vi en dag inte ska hamna i deras skor. Personligen tycker jag att samhället borde hjälpa deras människor men vem vet, kanske vissa personer endast kan skapa en stark självkänsla genom att jämföra sig med dessa människor, samhällets avskum.
Saknad är en perfekt skildring mellan två helt olika innebörder för exakt samma ord. Känslan att vara saknad kan värma eller skapa en kyla kall som is. Karin Alvtegen har försökt framföra denna kalla känsla i sin bok och det har hon utan tvekan lyckats med på ett fantastiskt sätt.
SvaraRaderaVår berättelse följer Sibylla Forsenström, en individ som väljer att leva sitt liv på Stockholms gator. Dag ut och dag in kämpar hon för sin överlevnad för att hon en dag ska kunna uppfylla hennes dröm. Det är inget enkelt liv men i jämförelse med hennes tidigare liv, så hade hon valt denna dans på törnbuskar vilken dag som helst. Hon har aldrig varit så nära att uppfylla sin dröm när det mest otänkbara sker, hon blir saknad. Efter att ha levt skiljt från samhället i flera år och att hennes existens aldrig någonsin har varit önskad, så blir hon Sveriges mest eftertraktade person. Hennes dröm är i fara och hon är fast besluten att fortsätta kämpa för sin dröm, fortsätta hålla sig skiljd från samhället och forstsätta att inte vara saknad.
Efter att ha läst Saknad upplever jag av en viss osäkerhet från författarens sida. En av bokens genrer är en deckare men skiljer sig mycket från andra skönlitteraturer i samma kategori. Boken börjar väldigt sakta med detaljerade förklaringar i Sibyllas vardag som hemlös vilket inte gjorde mycket för mig. Visst, det beskrivs på ett underbart sätt genom en uteliggares ögon men det blev lite långdragigt ibland vilket fick mig att tappa intresset. Sedan mot slutet bestämmer sig plötsligt Alvtegen att Sibylla ska leka tjuv och polis vilket framförs på ett ovanligt snabbt sätt vilket känns som om författaren hade en knivig tidspress. Om Alvtegen verkligen ville att mördaren skulle avslöjas som en del av berättelsen och inte bara ha bekräftats på löpsedeln, så tycker jag personligen att berättelsen kunde följa en till karaktär, en polis lik andra i sin genre som Beck och Wallander. På detta sätt hade jakten på mördaren varit aktivt under hela boken och inte snabbt samt slarvigt framförts mot slutet. Det hade kanske också tagit upp plats i utbyte mot de långtradiga förklaringarna i början av boken.
Fast jag inte har någon bekräftelse, så är jag övertygad om att författaren har pratat med en hemlös och det var inspirationen till denna bok. Alla upplevelser, känslor och förutsättningar som beskrivs om Sibyllas liv är fullt troligt att det kan förekomma hos vilken hemlös som helst. Boken visar verkligen samhällets syn på dessa människor och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte ser de på samma sätt. Många tror att man enbart hamnar på gatan om man inte har varit duktig i skolan eller har haft ont om pengar men i Sibyllas fall är det raka motsatsen. Detta bevisar att vem som helst kan tillbringa sitt liv på gatan, vare sig man väljer det eller inte. Vi ser på dessa människor som en påminnelse att fortsätta kämpa för att vi en dag inte ska hamna i deras skor. Personligen tycker jag att samhället borde hjälpa deras människor men vem vet, kanske vissa personer endast kan skapa en stark självkänsla genom att jämföra sig med dessa människor, samhällets avskum.
Tonåren är en period då många människor lätt börjar må dåligt. Det är mycket som händer i kroppen och vi kan lätt drabbas av stress och oro. Det är därför viktigt att man har en familj som bryr sig och som man kan känna sig trygg hos. Redan under barndomen är det viktigt att bygga upp en bra relation med sitt barn. Det ska känna sig älskad och speciell.
SvaraRaderaMan brukar säga att barndomen speglar resten av sitt liv. De barn som har haft en bra barndom med mycket kärlek och föräldrar som brytt sig har oftast det lättare i livet framöver. De behöver aldrig gå med oron i kroppen över att ingen tycker om dem. De blir uppfostrade med vad som är rätt och vad som är fel och de blir älskade för det dem är.
Barn som har haft en tuff barndom får det istället oftast jobbigt när de blir äldre. De saknar trygghet och kärlek. Ingen ser eller hör dem och de får oftast klara sig själva. Det kan leda till att barnen börjar göra saker som de vanligtvis inte skulle ha gjort bara för att få uppmärksamhet. De kan lätt börja umgås med fel människor och komma in på fel bana.
Jag vill punktera att det jag säger är inte att det bara händer barn som har haft en dålig barndom för det kan även hända de bästa. Däremot tror jag risken är större eftersom att barnen aldrig får känna sig omtyckta av sina egna föräldrar. De känner ingen trygghet hemifrån och de får klara sig på egen hand.
Trettiotvå åriga Sibylla Forsenström är ett exempel på en person som har fått vara med om en barndom som har varit under all kritik. Föräldrar som knappt brytt sig och där arbetet varit viktigare än allt annat. Mycket pengar men ingen kärlek. Sibylla kom i andra hand, om ens det och kände sig mindre värld. Hon kände rädsla för sin egen mor som tvingade henne att göra saker som hon inte ville. Hennes far hade mycket med jobbet och de får gånger de träffade varandra höll han bara med hennes mor.
Allt går till en gräns. Under femton år hade Sibylla blivit behandlad som om att hon knappt fanns. Hon blev kränkt och hennes mor orsakade att hon inte hade några vänner. Hennes föräldrar hade inte bara förstört hennes barndom och också hennes framtid.
Familjerelationer har en stor effekt på hur vi människor lever. Skulle Sibylla istället ha kommit från en underbar familj, tror jag varken att hon skulle ha blivit uteliggare eller anklagad för mord. Hon skulle istället haft en ljus framtid med många vänner och nya möjligheter. Familjen skulle finnas där som en trygghet och hon skulle vetat att oavsett vad som händer finns där alltid någon som älskar henne.
Kan ni beskriva Patrik?
SvaraRaderaVarför hjälpte han Sybilla?
På vilka olika sätt får Patrik och Sibylla fram information om mordoffren?
SvaraRaderaSibylla öppnar aldrig kuvertet på sista sista sidan i boken. Varför gör hon inte det? Vad tänker du om hennes beslut?
GALENSKAPER
SvaraRaderasnusk
SvaraRaderaO_0 :d uuh
jag förstår inte vad de korta kursiva avsnitten betyder?
SvaraRaderaRomanen ”saknad” är skriven av Karin Alvtegen 2000. Den handlar om en kvinna som är 32 år och lever i Stockholm. Hon har varit hemlös i 15 år och kommer från en familj i Småland med mycket pengar och ingen trygghet och kärlek. Hennes mamma kontrollerade henne hela tiden när hon var liten och hon fick inte ha några vänner, hennes pappa jobbade mycket och hade ingen tid alls, detta pågår tills Sibylla blir 17 år, då träffade hon en kille som föräldrarna inte tyckte om. ¨allt ändra sig när hon blir gravid. Pojkvännen lämnar henne och föräldrarna tvingar henne att adoptera bort barnet. Saknaden av barnet gör att Sibylla hamnar på mentalsjukhus som hon rymmer ifrån. Nu hade hon bara en ryggsäck som sin enda ägodel. Hon vara smart och brukade lura folk att bjuda henne på mat och hotellrum. En kväll var hon på fel plats vid fel tidpunkt då en man mördades, det var samma man som betalade Sibyllas hotellrum och mat. Allt pekade på sibylla som mördare och hon blev Sveriges mest eftersökta person. Romanen slutar med att hon hittar mördaren med att hjälpa av en 15 årig pojke
SvaraRaderaJag tycker att novellen är lätt läst och går lätt att förstå. Novellen visar en situation som hemlösa har, detta pågår tyvärr fortfarande i Sverige och andra länder. Jag tycker att samhället ska hjälpa dem för att oftast väljer de inte själva att bli hemlösa. När man ser en hemlös kan man sätta sig ner och pratar med dem en stund och försaka hjälpa dem, sen kan man stressa vidare kanske man lära sig något nytt för en bättre framtid.
Varför öppnar hon inte brevet i slutet?
SvaraRaderaHe
Radera