6

Jag har läst en bok som heter ”Tusen gånger starkare”. Den handlar om Signe, en 15 årig och väldigt tyst tjej. Signe går i 9:an, i en klass där killarna är vana vid att ta plats. De är vana vid att svara då Olle, deras lärare, ställer frågor. Även om frågan är riktad till någon tjej i klassen ska de ropa ut svaret allt vad de kan, bara för att de ska få all uppmärksamhet. Tjejerna har vant sig vid det, det har alltid varit så. De har inte ens tänkt på orättvisan. Och då det kommer till bildlektionerna, ja, gissa vad? Killarna och vissa av de populära tjejerna bryr sig inte ens om att plocka undan efter sig. De bara går. Lämnar allt efter sig. De låter Signe, och hennes vänner, som inte vågar säga emot dem, plocka undan allt. De får stå och tvätta penslarna, skölja ur färgerna och skrubba borden medan de andra går och äter lunch. Och då säger Mia, bildläraren, med sin snällaste röst ”Åh, vad hade jag gjort utan er, tjejer?..” Signe och hennes kompisar känner sig illa tvungna till att plocka undan. Även om de inte vill. Och då de kommer till matsalen är glassen slut, de som hade sett fram emot den så.
Så här har det varit ända sen dagis, och de börjar vänja sig vid det. En dag kommer Saga till klassen. Saga är inte som alla andra, hon är speciell. Stark. Snart förändras saker och ting i klassen, men till vilket pris?
Efter att ha läst boken såg vi den på bio med klassen. I boken var allt mycket mer detaljerat, men filmen var på något sätt mycket verkligare. Då jag läste boken kände jag ingen koppling till mitt eget liv eller min egen klass, men efter att ha sett filmen fick jag ändrade tankar. Det kunde lika bra ha varit min klass. Ibland är det så att killarna ska ta stor plats och de ska ha all uppmärksamhet. Men i boken kändes detta inte lika verkligt eftersom jag inte såg det med egna ögon. Filmen fick mig att inse att detta faktsikt är ganska vanligt, och att vi tjejer måste våga ta mer plats ibland.
Boken utspelar sig i nutid och skolan Signe går på är en vanlig svensk skola. Det är höst och löven har fallit. Stämningen i klassen är inte den bästa efter att Saga har kommit, allt har förändrats. Signe och hennes mamma har ett starkt band, men pappa är inte alltid lika engagerad i Signes liv vilket gör henne ledsen. I övrigt är familjen lycklig och har oftast inga andra problem. De lever i en bra miljlö med en god ekonomi.
Jag tyckte boken var bra, men inte lika bra som filmen. I filmen fick man se allting, man fick uppleva det och allt kändes mer äkta. Då jag läste boken kunde jag inte riktigt sätta mig in i den, det var inte lika lätt. Även om filmen inte var lika detaljerad fick man se det, och det gjorde allt mycket verkligare.