11

I dagens Sverige är ingen fattig, brukar det heta. Det finns ”människor med lägre inkomst” men ingen skulle beskrivas med det negativt klingande ordet ”fattig”. Inte heller bor någon i direkt misär. Men stämmer detta? I ”Bryta om” ifrågasätts dessa två påståenden starkt. Hur går det för dem som samhället ”glömmer” och hamnar utanför den sociala fallskärmen?
Minna, 16 år gammal, anser sig vara en överlevare. Minna bor, på pappret, med sin mamma Monica i Stockholm i en lägenhet. Lägenheten är smutsig och kaotisk, speciellt när Minnas mamma Monica är hemma. Monica lider av en psykisk störning, en blandning av schizofreni och borderline, och är ständigt ut och in från psyket. Detta gör att Minna ständigt får klara sig själv, som t.ex. att betala räkningar och hyra på minimal inkomst från bidrag. Minnas pappa lämnade Monica och Minna när Minna var liten och har ytterst lite kontakt med dem. Minna har ett ljus i mörkret trots allt, Eddie. Eddie är Minnas pojkvän som lever ensam i en likartad misär som Minna. Eddie går inte i skolan, han jobbar på posten. Minna och Eddie är beroende av varandra, de stöttar varandra och kommunicerar på en nivå som ingen annan kan förstå, men även de får problem då och då. I skolan är Minna inte heller problemfri, hon skolkar mycket. Inte avsiktligt dock, men problemen hemma och de problem som ibland uppstår med Eddie hindrar henne från att kunna gå till skolan, då hon vill upprätthålla en fasad som egentligen inte finns. Minna lovade sig själv att hon skulle kämpa i skolan, hon är ju en överlevare, men löftet håller inte länge. Värre blir det när Emma, en före detta klasskompis till Minna från grundskolan, börjar i samma klass. Emma är perfekt i Minnas ögon, som en samling av superlativ. Snygg, ljust hår, felfri familj osv. Minna känner stark avundsjuka mot Emma och börjar trakassera henne. Trakasserierna blir värre i takt med att Minnas hemförhållanden blir värre och det är till slut på väg att sluta riktigt illa…
Om man jämför boken med t.ex. ”Svinalängorna” kan man snabbt se att misären är den mest påtagliga gemensamma faktorn, men det går ändå inte att fullt jämföra dessa två. Svinalängorna utspelar sig på 70-talet, medan Bryta om i nutid. Man kan även se att i båda böckerna är de psykiska förhållandena lika absurda som de fysiska. Även om Minna inte präglas av direkt alkoholism, så tär den ständiga bördan av att ha ansvar för så mycket på henne, precis som de fysiska förhållandena gör. Smuts, konstant oreda, illaluktande disk m.m. Minna distraheras även av att inte ha någon att lite på till hundra procent och detta gör henne osäker.
Jag, personligen, hade svårt att tycka om boken. Språket var för vulgärt emellanåt. Om språket endast varit så vulgärt i dialogerna hade det utan tvekan varit okej, men i de berättande texterna gör det att bokens författare låter outbildad och oseriös, i min mening. Däremot tycker jag om provokationen i bokens budskap, att den berör ett ämne som är lite tabubelagt.